Hallonbäcken

När Hallonbäcken börjar har två personer i Timotejs familj dött, efter ett halvår ytterligare en och så innan året är till ända även en fjärde. Timotej af Lilja står och svajar, känner hur minnena av dem som gav henne liv sveper förbi med vinden och lämnar henne ensam. Timotej gillar att måla sin värld i ord och hon beskriver bilder av vargar som stryker runt lägerelden, i hennes huvud formulerar sig tankar om huruvida allt kan vara hennes eget fel. Utan bakgrund, utan framtid är livet som FF non stop och hur kul är det? Så Timotej gör som Kulla Gulla en gång har lärt henne, med två hundar i ständigt släptåg börjar hon irra runt i jakten på lycka. På vägen möter hon vänner som förvandlas till kompisar, galningar som är riktigt vettiga, människor som bara går och väntar på lämpliga diagnoser för att de ska bli lättare för omgivningen att hantera och alldeles för många kandidater till posten Groda blir Prins. En av dem är Isbrytaren Oden, utmärkt lämpad och bäst på allt men tyvärr, tyvärr son till Galne Gunnar och hans gäng. Finns det någon enda en i denna krets som kan hjälpa Timotej att bli vuxen? Jag tror inte det, hon måste nog göra det själv!