Jag börjar med min ålder, för ålder har visat sig vara viktigt. Det är viktigt när man får barn, av både begripliga skäl och flera obegripliga, det är tydligen viktigt när man söker arbete och det är viktigt om man ska utpekas i en tidningsartikel. Jag är i alla fall född 1967, otaliga år som jag är glad över. Jag är uppvuxen i Djursholm, flyttade till London när jag var 16 år och bodde där till dess jag var 26 år. I London och Oxford svamlade jag runt på en massa praktiska och teoretiska konstskolor och försökte få syn på utrymmet mellan vinklarna. Reste, lärde mig språk som jag inte längre minns, träffade människor som flera av dem inte längre finns. Gick på filmskola och kände att alla bitarna föll på plats, men sen gick ödet in och allt föll isär. Hann arbeta ett tag med tv-produktion innan jag flyttade tillbaka till Stockholm och det underbart öde Östermalm. Jobbade ett år med radio, sedan som pappersvändare på en medierådgivningsbyrå men behövde något mer tredimensionellt under fingrarna och köpte ett torgstånd tillsammans med min tillkommande. 25 kg potatis av finaste Vit Drottning eller 80 flak jordgubbar till midsommarhelgen blev lika allvarlig som rådjur i trädgårdslandet. Jag kände mig existensberättigad och vi utökade rörelsen med en frukt- och grönsaksaffär i Östermalmshallen. När Ernst-Hugo Järegård köpte sallad av mig höll jag på att dö av nervositet men så sålde vi hela rasket och köpte hundar istället.

Flyttade ut på landet, fick en massa barn nästan samtidigt, försvann under tvätthögen när ena hunden dog. Därför började jag skriva, för att ta mig ut. Nu är även den andra hunden död, min Hero, och när jag inte skriver googlar jag hundraser, jag vill bara ha en Rhodesian Ridgeback.